Att lära sig överleva döden

Johan, för ett år sedan lekte livet och du hade precis haft en härlig avslutningskväll i Sälen. Men plötsligt stannade ditt hjärta och med det stannade även våra liv upp. Att mista ett barn sägs vara det svåraste en förälder kan drabbas av och det stämmer nog. Du skulle ha funnits där så mycket längre och det skulle varit du som begravt mig med dina bröder, det är så det ska vara och så det skulle ha varit. Men nu blev det inte så och jag  tvingades att ta mig an den svåraste skolan som finns. En livslång skola att lära sig att leva med sorgen efter ett älskat barn.  Året har gått och jag har gått igenom första klass i denna skola. En klass där jag mött andra mammor och pappor som också förlorat barn. Tomas & Sara som förlorat två barn men som på något vis hittat tillbaka till ett nytt liv gav mig tidigt ett hopp. Sedan ett par underbara arbetskollegor som också drabbats av ödet att förlora ett barn och som fanns där när jag skulle återgå till vardagen på jobbet. Men största kraften att orken att leva vidare får jag från din älskade mamma Heléne och dina fantastiska bröder Jacob & David med sin Rebecca.  Och så klart din älskade tjej Ronja som fått oss att gå ut i vått och torrt samt med sin viftande svans signalerar ovillkorlig kärlek. Johan, jag pratar ofta med dig och har bestämt mig för att så ska det få vara resten av mitt liv. Du ska få finnas med mig och leva i mig och jag tränar på tron att du finns  i något vackert och fint som mänskligt intellekt inte kan begripa och att vi där kommer ses igen någon gång. Nu har vi också skapat denna minnesfond för att du ska få fortsätta skapa glädje åt andra som annars inte hade fått träffa dig. Min älskade son, döden tog dig ifrån livet här på jorden men den ska inte få ta kärleken ifrån oss. Jag lovar att jag ska överleva den döden.  

Jag älskar dig för evigt❤

Pappa